28. mar, 2018

Upp och ner med Zack

Men mest upp ändå, trots allt. Med de förutsättningar som är och tack vare medicinerna Zack får, så mår Zack skapligt (vill vi tro och tycka i alla fall), sett på det stora hela. Men ibland dippar han, och ibland är det av orsaker vi inte förstår eller ser.

 

Eller så beror det på nåt som vi ser att han gör, som han plötsligt mår dåligt av, och då förstår vi varför. Som t ex i fredags, jag var på väg hem från jobbet, då jag får samtal hemifrån om att Zack precis (efter att han ätit dessutom) gjort en kraftig rusch mot ytterdörren för att han trodde att det var jag som kom hem. Antagligen rasslade det lite med nycklarna från granndörren bredvid oss. Zack for iväg mot dörren i ren lycka, men märkte efter en stund att det var falskt alarm. Därefter la han sig raklång (dvs inte i nåt skönt eller avkopplat läge) och såg allmänt plågad ut, började slicka sig om mun, magen var ganska stor. Han var allmänt obekväm och oharmonisk.

 

Efter en stund kommer jag hem, och jag ser då att det fortfarande pågår, Zacks oharmoniska uttryck. Vi blev lite oroliga över att Zack eventuellt råkat ut för en magomvridning. Så vi la middagsplanerna på hyllan en 30-40 minuter, för att se var det hela skulle ta vägen. Men efter en stund kom Zack till ro, och då började vi andas ut. Vi tog då en prommis alla tre och handlade fredagsmiddag med oss hem.

 

Andra situationer som varit under veckan är att Zack kan tvärstanna ute på prommis och plötsligt vägra gå framåt. Vi tolkar det som att han bara vill hem då. Jag råkade ut för att han ville byta väg under prommis och bara gå hem. Ibland är han sig inte lik, och han har ännu större behov nuförtiden att bara stå och titta utomhus på saker och ting. Trygghetsbehovet har ökat, både inne och ute. Helt naturligt när man inte mår helt bra, såklart.

 

När Zack inte är på topp vissa dagar, så ser han gammal ut stackaren. Han kan se flera år äldre ut ibland när han stapplande går ute på prommis och behöver ta det lugnt. Ögonen kan vara ganska röda och lite hängiga, och han ser trött ut.

 

Sen kan han nästa dag vara ganska pigg, och han skiner upp ordentligt när han får träffa granntiken och hälsa lite lagom. Då känns han lite yngre igen. Men imorse träffade han en annan tikkompis ute, som han inte var lika intresserad av att hälsa på som tidigare. En kort hälsning från Zacks sida sen var det bra så.

 

Zack är efter mig som husse ännu mer än tidigare. Det är som att han vill känna av flockgemenskapen mer, känna stöd och kärlek samt trygghet, på en ny nivå jämfört med tidigare.

 

I söndags var vi på fika hos mina föräldrar, som flyttat till en ny lägenhet i stan. Och efter att Zack varit ute i köket och druckit så kom han ut i vardagsrummet och fick lite panik när han inte såg mig nånstans. Och när han fick syn på mig sittandes i soffan, så tog han rakaste och snabbaste vägen till mig, dvs rakt över fikabordet (han landade på bordet precis bredvid alla koppar och tallrikar som vi skulle fika med strax). Det hela gick bra och Zack landade i min famn, lite förskräckt men nöjd.

 

Han har åldrats våran lilla älskade Zack, både fysiskt och mentalt. Vi njuter av honom varje dag, om möjligt ännu mer än tidigare, och sätter guldkant på hans tillvaro. Samt tar en dag i taget.