20. apr, 2018

Veckan som varit

Läget är nånstans bra men dåligt med Zack. Det är svårt att på ett exakt sätt beskriva läget med Zack tycker jag. Sjukdomen DCM kan byta lite skepnad och kamouflera sig lite emellanåt.

 

Men det viktiga, det jag vet, är att Zack varje dag ger uttryck för glädje. En glädje som säger mig att han fortfarande mår skapligt, och emellanåt ganska bra faktiskt, under de förhållanden som råder. Han tyr sig till sin flock ännu mer idag, och är så nöjd över att bara få vara med oss. Han har ett behov idag, som kommit efter sjukdomens inträde, att hålla oss lite i handen ute om man säger. Han tar gärna stöttning mentalt idag, på ett sätt som han inte gjorde tidigare. Inte hela tiden, men ibland. Vilket jag tycker är helt förståeligt, inga konstigheter.

 

Det är inte alltid så viktigt att det händer så mycket. Ungefär som det är viktig för äldre hundar, som inte har samma ork eller lust längre, att bara få vara med sin flock och hänga med på grejer utan att själv vara så aktiv. Men att i vart fall få miljöombyten. Så är det ungefär på motsvarande vis för Zack, trots att han egentligen inte är fullt så gammal, för att behöva leva det livet. Men nu är läget som det är, och han har den sjukdomen han har. Vi försöker göra det bästa för Zack, vi försöker att ge honom ett värdigt slut på hans liv, som tack för allt han gett oss under alla år. Och det är inte lite kan jag säga. Jag hoppas att det här sista kapitlet i hans liv, blir ett långt och bra kapitel. Men det återstår att se. Han kan ibland verka pigg, men orken tar rätt fort slut ibland, och sedan är det flera timmars vila som gäller. Och ibland har han mer ork. Tar vi en skogsprommis, vilket vi försöker ge honom mellan varven, så får vi se till att den inte blir för lång eller intensiv. Man märker att Zack blir trött av det, om han råkar ta ut sig lite. Så det gäller att hitta en bra balans i hans liv, av lite lagom aktivering – det man märker att han gillar och vill göra (nosework, busa lite med oss, hälsa på andra hundar osv), vila då han behöver det och lagom långa prommisar, oavsett om det är i stan eller i skog och mark. Och extra god mat och gott godis förstås!! På nåt sätt verkar hans mage tåla lite mer onyttigheter nu för tiden, vilket är passande, jag undrar om det är den tredje medicinen som stabiliserar upp magen på nåt sätt?

 

För några dagar sedan fick jag och Zack en riktig skön dag vid sjön där jag flugfiskar. Solen visade upp sig som på beställning och värmde upp stället vi var vid. Zack låg och njöt i skogen på gräsplätten vid sjön medan solen värmde honom. Detta medan jag stod nån meter bort och fiskade. Det var riktigt lugnt, rogivande och skönt. Vägen dit genom skog och mark, erbjöd en skön prommis, som innebar att Zack fick tänka och fundera lite över var han skulle sätta sina tassar hela tiden. Skön avkoppling och lagom motion för honom.

 

Zack har blivit morronpigg av sig, varje morron väcker han oss och ska ha sin medicin, som vi gjort till en väldigt trevlig stund med goda charkuterier som omger hans livsviktiga mediciner. Zack förstår tyvärr inte att vi har att förhålla oss till det viktiga 12-timmars intervallet, för hans medicinerande – för att kroppen och hjärtat ska ta åt sig så bra som möjligt av det. Detta innebär att Zack ibland vaknar lite för tidigt, och undrar varför vi inte kan ge honom medicinen bara lite tidigare, just idag.

 

Efter intagen medicin, börjar Zack sin dag med en ordentlig slurk vatten om jag säger så. Och därefter är det lite olika, om jag kan äta frukost och dricka kaffe först, eller om Zack måste ut direkt. Zack får bestämma det, och han berättar tydligt vad som gäller. Och jag rättar mig såklart efter det.