1. jun, 2018

Dagens återbesök hos vetr.

Samma text, med några ändringar och tillägg!!

 

Det gick bra idag hos veterinären allting, så bra det kunde. Zack är sammantaget lite sämre, men följer liksom prognosen för hans sjukdom. Så länge det inte är värre än vad det ”ska” om man säger, så är vi tacksamma.

 

Zack var ju lite sämre i söndags och måndags, men nu är han återigen lite bättre (tack vare höjning av vätskedrivande medicin under veckan), men ändå sammantaget lite sämre än när vi fick kännedom om hans sjukdom i mitten på mars.

 

Det här besöket kom lite väl tätt på det förra besöket i måndags tyckte Zack, som började streta lite vid ingången. Men med lite fin övertalning gick han med på att gå in. Och när han väl inser att det är på det viset, så köper han läget. Då utrustar han sig med lite tålamod, kämparglöd och viljan att vara till lags.

 

Det blev återigen röntgen av Zack – båda sidorna och på rygg. Och han fick beröm av sköterskan för att det nästan bara var att vrida honom åt vilket håll som helst, inte minst på rygg. Zack var ändå så klart jättenöjd när det var klart och tog snabbt ut sin lön (=godis!) samt lättnadskänslan över att det var klart.

 

Vänder man ryggen till Zack i röntgenrummet eller nåt annat rum på Djursjukhuset, så står han på två ben med tassarna på hyllan där godisskålen är. Han älskar deras godis.

 

De tog blodprov på Zack som vi väntar svar på under nästa vecka, för att främst kolla av att njurarna klarar av alla mediciner (inte levern). Och för övrigt kolla av att hans blodprov ser bra ut, så bra det kan.

 

Zacks puls var bättre detta besök. Antal slag per minut var 120 st, jämfört med 180 st slag besöket innan. 

 

Nu är vi återigen hemma med Zack, och det är ju fortsatt bevakning på honom som gäller framöver. Veterinären tyckte det var bra att vi kom in så snabbt med Zack i måndags, då de varit med om fall av DCM där det fullkomligt lyst ångest ur hundens ögon när de kommit in till veterinären (dvs i ett för sent skede). Även om det inte är ett livshotande tillstånd, så blir det ju plågsamt för hunden om den inte får hjälp i tid. Det gäller att gå på känslan med DCM, är det lite sämre med andning, oro och helhetsintryck så kan vi höja dosen vätskedrivande medicin själva tillfälligt, är det mycket högre andningsfrekvens och totalintryck så får vi åka in med Zack till Bagarmossens Djursjukhus.

 

Vi får se framöver om Zack kommer att följa den prognos som det har varit hittills, att det blir sakta sämre ungefär i motsvarande grad. Det gäller hela tiden, enligt vår veterinär, att ligga precis precis på en tillräckligt hög dos som gör att Zack mår ok, men utan att det för den sakens skull är ett för stort tilltag av vätskedrivande medicin. Detta medför att Zack framöver kommer att börja må sämre när nuvarande dos inte är tillräcklig, och då höjer vi – i samråd med veterinären – den vätskedrivande medicinen tills vidare, först då. Skulle vi ge Zack en med råge tillräckligt hög dos nu och framöver, så kommer det i och för sig dröja lite längre innan han börjar må sämre, men då kommer vi inte i det läget vara lika bra rustade mot sjukdomen, som vi kan vara.

 

Det är ju vi, husse och matte, som dagligen får avgöra hur Zack mår. Men till vår hjälp på sikt och i det stora hela, så har vi ju professionell hjälp av en duktig veterinär som har erfarenhet och kan jämför Zack med andra hundar i liknande situationer. Och det känns tryggt att vi framöver kommer kunna samråda med veterinär vad gäller Zacks liv och hur länge vi får (och bör) ha honom kvar här på jorden. Det är ju ett känsligt och svårt ämne att låta en hund somna in, men det får ju bara inte (om möjligt) gå över tiden om man säger, för hundens skull.

 

Veterinärens omdöme kring Zack idag är att han är relativt pigg ändå, för att vara allvarligt sjuk, och det finns fortfarande mycket man kan göra för Zack vad gäller medicinerande. Veterinären tillade dock att han med all sannolikhet inte kommer att bli äldre än 6 år, som han fyller idag, dvs han kommer inte att bli/fylla 7 år. Han har alltså förhoppningsvis ett antal månader kvar att leva, dock ej ett helt år från nu, som det verkar (så inget missförstånd uppstod).

Grattis Zack och de syskon som är kvar i livet! 

Fortsättning följer.