25. jul, 2018

Älskade Zack!

Idag är det drygt två veckor sedan du lämnade oss. En tid av stor sorg och saknad…

Kan ibland fortfarande inte förstå att jag aldrig kommer att få träffa dig igen. Känns som jag är i en mardröm som jag ska vakna ur men så är det tyvärr inte.
 
I måndags tog jag vår gemensamma eftermiddagspromenad alldeles ensam med ditt sele i min hand.
Hade gråten i halsen hela promenaden men kände så starkt att jag ville fortsätta gå den ändå. Får se om jag orkar gå den snart igen men just nu gör det för ont.

Zack, du var en av mina bästa vänner och det gör så ont att du inte längre finns. Just nu undrar jag hur jag ska kunna gå vidare….
Den relation vi byggt upp under dessa sex år var unik för mig. Du var så trevlig att umgås med, inkännande och mjuk som individ. Lite lagom busig var du också och hade små hyss för dig :-)

Kommer aldrig glömma hur du alltid anpassade dig efter mig och mina behov vid våra promenader, när jag hade mer ont och gick saktare i trapporna. Du tittade på mig med dina vackra ögon och tänkte ”Ok matte, jag ser att du har ont idag, så då tar vi det i lite lugnare tempo”. Underbara älskade Zack, så fint att du gjorde så!

Lägenheten är så tom utan dig och när jag kommer hem från jobbet finns du inte här och välkomnar mig. Varje eftermiddag vilade du och jag i sängen och du ”snusade” mig ofta i nacken.

Du var en av mina bästa mediciner för att jag skulle må bra.

Det finns så mycket positivt och fint att skriva om dig Zack, men orden räcker inte till.

Jag är oerhört tacksam för den fina tid vi fick tillsammans med dig hjärtat! Även om den var alldeles för kort.

Du kommer för alltid finnas med mig och i mitt hjärta älskade Zack!

Saknar dig så mycket….

Din Matte