19. okt, 2012

Rörigt ibland att vara hundägare i stan

Igår mötte vi för tredje gången i rad en kvinna/tant med sin svensk-dansk-gårdshunds liknande hund. Och får tredje gången förklarade jag att vi tar det lite lugnt på vår kant mm, dvs hundarna behöver inte träffas (jag litar inte på hennes hund). Fast den här gången var det nära eftersom matten bara maler på och fram. En del människor frågar samtidigt som de nästan går fram och krockar sin hund med ens egen hund. Om svaret då blir nej, ska de då börja backa bort med sin hund som förmodligen vill vara kvar vid den andra hunden? Blir så krångligt, mycket bättre och mer respektfullt om folk hade vett att stanna en bit ifrån medan hundarna fortfarande är mer kommunicerbara. Ett annat exempel häromdagen var en tjej som var ute med två hundar, som plötsligt befann sig bredvid oss, då jag var tvungen att förklara att jag tränar med min hund, som inte får hälsa på dina hundar just nu. Men kanske en annan gång. "Åh förlåt, nämen gud, tänkte inte på det" fick jag till svar. Det bästa är ju om man kan ta sig en till en mer ostörd plats och träna, men ibland räcker ju inte tiden riktigt till för det. Sen har vi ju alla olika intresse, kunskaper och åsikter för det här med hund, en del vet jag släpper sina hundar med allt och alla, och tycker att de får göra upp om det behövs så är det bra sen. Det är dock en åsikt som jag har lite svårt att förstå, men alla får ju tycka vad de vill! :-)