16. nov, 2018

Canis Lupus Familiaris/Domesticus

Lite tankar och funderingar…

 

Som med allt man lägger ner tid och intresse på fördjupar man sig, både kunskapsmässigt och känslomässigt. Vid en bortgång av en hund så händer något i en, man sörjer och får sen tid att tänka, känna efter och reflektera.

 

Vid Rockys bortgång för drygt 6 år sedan uppstod sorg och saknad efter Rocky, och ganska snabbt en längtan efter en ny dobermannvalp. Det gick sedan 22 dagar till det att Zack kom och sköljde över oss med sin underbara charm som den härliga individ han var. Man kände att hundintresset hade tagit ordentlig fart tack vare Rocky, och vi ville i vår sorg och saknad fortsätta vår process via en ny valp, som skulle hjälpa oss igenom den jobbiga tid som följde efter Rockys bortgång. Nu föll det sig så att Zack fanns kvar för oss. Och han fick oss ganska snabbt med tiden att må bra igen medan Rocky fick leva vidare inom oss.

 

Tack vare Zack steg hundintresset mer och mer. Mitt intresse och min egen utvecklingskurva hade tagit fart med Rocky, och det fortsatta bara att stiga tack vare Zack. Och jag kände en ännu djupare kontakt med ett djur i vårat umgänge med Zack. En härlig känsla, som hade påbörjats med Rocky, men som tog riktig fart med Zack. Vilket dels hade med Zacks underbara personlighet att göra, men det kom sig även av att vi lärt oss så mycket mer om hundar generellt och träning av dem. Hur man skulle förhålla sig till dem, ge dem trygghet, aktivering och även bestämma över dem ibland.

 

Med facit i hand så gick allting väldigt bra med Zack. Vi fick till den relation (och mycket därtill) som vi hade strävat efter ända sedan han var valp. Hela hundägandet och umgänget med Zack landade i en djup kontakt och relation, vilket var riktigt häftigt, och överväldigande. Det var en mäktig känsla och något som upptog en stor del av tillvaron. Detta medförde en ny syn på hundar (som även spillt över på andra djur också), som öppnat upp för en ännu mer kärleksfull syn på hundar och andra djur.

 

Under den dryga månad (i dubbel bemärkelse) som gick i ren sorg och saknad efter Zack från det att han gick bort till det att vi lånade hem Kalix (Polarhundsblandning) över en helg, så fanns det förutom sorg och saknad även lite tid att känna efter vad man egentligen tycker och tänker om hundar samt inte minst känner för dem generellt? Att vi gillar hundar är det ju inget snack om, men till vilken nivå hade Zack fört mig vad gäller kärleken till hundar generellt? Vad vi känner för Zack - fortfarande och för evigt - råder det inget tvivel om. Men hur skulle vi känna för Kalix, som vi aldrig träffat tidigare? Kalix fick här representera hela hundsläktet, detta utan att vi förstod det när vi lånade hem honom över en helg. Det blev utan att vi tänkte på det som ett bekräftelsetest på vad hundar generellt hade kommit att betyda efter alla år med både Rocky och Zack. Kalix innebar den första lite mer stadigvarande kontakten (om än bara för en helg) med en hund för första gången sedan Zack lämnade oss.

 

Känslan av att återigen vara med hund igen var överväldigande, ta promenader – med hund(!), alla hemtrevliga läten och beteenden som bara djur gör, någon som kommer till en och behöver en samt bjuder på sig själv mm mm. Allt detta fyllde upp ett tomrum inom oss, som fick oss att känna oss hela igen som människor. Man mådde lite bra igen.

 

Och trots att vi bara haft Kalix i två dygn så var det jobbigt att lämna ifrån sig honom. Vi har sedan dess haft Kalix hemma hos oss ytterligare två helger samt att jag träffat honom på Hundstallet regelbundet, senast igår igen faktiskt. Och det är så glädjande att se honom glad när han ser mig, och jättetrevligt att umgås med honom. En mysig hund, som fortfarande finns kvar för omplacering för övrigt. Mer info om honom finns att läsa på Hundstallets hemsida.

 

Efter första helgen med Kalix blev det ytterligare några hundar som vi tog med oss hem över helgen från Hundstallet, en åt gången, vilket jag skrivit om på denna hemsida. Trevliga bekantskaper allihop, och det finns lite - mer eller mindre - i bagaget hos dem allihop som gör att man får lägga ner tid på dem, vilket bara är ett rent nöje för mig.

 

För några veckor sedan hade jag även förmånen att få låna hem en dobermanntik över en helg vid namn Jackie, som ska omplaceras. Och det var överväldigande och pricken över i:et vad gäller bekräftelse på vad hundar och dobermann betyder för mig.

 

Zacks avtryck på oss går aldrig ur. Och Kalix fick bli den första hunden tillika bekräftelsen på det man anade att man kände för hundar generellt, men inte riktigt visste förrän man återigen var med hund, om än tillfälligt. Allt detta efter att vår drömhund Zack lämnat oss.

 

Hundar har kommit att bli en stor del av mig, och jag kommer för alltid ägna mig åt dem på något sätt, i någon form, så mycket jag kan.