18. dec, 2018

Föreläsning, Tobias G.

Belöningsföreläsning av Tobias Gustavsson i söndags, hela dagen. Riktigt bra, lite gammalt och lite nytt. 

Har skrivit ner några minnesrader från lite av det vi pratade om i söndags (även om vi pratade om SÅ mycket mer).

 

Hunden måste förstå hur belöningssystemet är uppbyggt.

Variera belöningen, en skala med olika godisbelöningar, jobbigt att annars hela tiden behöva överträffa sig själv.

Försök se om hunden tycker belöningen är kul, kan vara svårt ibland att se/läsa exakt varför hunden är glad (kan vara glad i mycket runt omkring). Andra hundar, människor, olika fläckar mm…

Börja med jaktlek, en bit ifrån föraren, för att få bättre tryck i leken / fart på hunden. Gå med tiden över till kamplek. Man kan närma sig hunden försiktigt och låta jaktleken gå över i kamplek med tiden när hunden är redo.

Vissa hundar behöver ett bra avstånd från föraren i jaktleken till att börja med, som sen kan kortas ner med tiden. Så att hund och förare närmar sig varandra successivt.

Få hunden att ta för sig, så det är hunden som styr leken / tar initiativ. Viktigt!

Svårt (tar tid i alla fall) att ändra redan lydiga hundar – de har redan begränsat sig starkt i leken (om för mycket regler och begränsningar). Vilket medför att man inte har så mycket fart/initiativ att jobba med hos hunden. Vilket krävs för att jobba med den (lära den).

Bättre med en otränad / oslipad äldre hund i så fall… som inte har några begränsningar – istället en massa fart och energi, som går att omvandla / styra i rätt riktning.

Få hunden att inse att det är den som har att lösa träningssituationen (ta initiativ och försöka klura ut hur den ska bete sig).

Inga restriktioner för tidigt i uppbyggnad av lek hos hunden, det ska bara vara roligt innan motivationen infunnit sig ordentligt. Bygg upp lust först – sen restriktioner.

Lätta vinster för hunden i början med kamptrasan för att lära den att den för ta kamptrasan.

Låt hunden bli trygg med att ha leksaken i munnen. ”Det är ok!!”

Och den måste känna att det är ok att ha leksaken själv nära föraren. Bli trygg med det!

Bara för att man kör kamplekar med en fågelhund innebär inte det att den kommer att kampa med fågeln sen…

Vad som är oerhört intressant är det här nya sättet (skriver jag, även om det inte längre är nytt) att träna hund på, eller rättare sagt att berömma hund på, som går ut på att när hunden inte gör som det är tänkt så ger inte föraren något uttryck för besvikelse, istället sker nåt av följande:

-          Står tyst med armarna i kors, vilket innebär att hunden antingen för försöka igen (med en sämre belöning) eller komma till föraren för lite trygghet och kärlek/återhämtning.

-          Föraren säger ”Tokigt tokigt” med kärlek i rösten, vilket inte skapar nån stress hos hunden, men heller inte den avsedda belöningen. Och så får föraren ge hunden ytterligare en chans.

-          Sen kan man ju hitta sitt eget sätt utifrån ovanstående, göra nån slags mix av det, som känns bra… Det viktiga, själva andemeningen, är ju att det ska vara roligt att träna för både hund och människa och att även om hunden gör fel, ska det inte orsaka nån negativ känsla kring träningen för hunden.   

En fördel vid hundträning är ju om man själv kan lämna en del av sina känslor utanför träningen, för att inte riskera att fel känslor tar sig uttryck vid träningen som kan påverka hunden negativt. Blir det fel vid träningen, gäller det ju att rigga om övningen så att hunden klarar av den. Om man har huvudet på skaft och kan göra det direkt vid träningstillfället, eller går hem och funderar ut nåt nytt bra kvittar ju.

Och så stegringsplanen, som är så viktig för att komma framåt hela tiden, på ett bra sätt.