29. okt, 2012

Som veterinär får man väl tåla lite?

Ibland råkar man ut för rixpuckon. Att fräsa ifrån till en valp, som av glädje hoppar och nosar på en, på ett ställe som inte kryllar av behagliga upplevelser känns liiiiite skruvat. Jag kan tycka att ett mjukt, tryggt och lite bestämt handlag (de måste ju hållas fast ibland) passar som hanteringsmetod på ett djursjukhus. Men att fräsa väldigt bestämt NEJ inledningsvis, så att valpen skakar och har svansen mellan benen när den sen undersöks är att ta i för mycket. Detta innan ens veterinären skaffat sig en egen uppfattning om hur hunden mår.

Tack och lov är ju de gånger man kommit till en veterinär som älskar djuren och visar det med hela kroppen beydligt fler...