5. nov, 2012

Med tanke på helgen som var...

med gravar som besöktes, så gick tankarna även till Rocky som gick bort för exakt 4 månader sedan. Så länge sen var det sen man låg jämte honom på Bagarmossens Djursjukhus, för att stötta honom in i det sista. Ett tungt avsked till en hund som man har så många minnen tillsammans med. Som dessutom indirekt lärde en så mycket om det här med att ha hund (även om man fortfarande har mycket att lära Cool. På Djurakuten i stockholm fick han alltid beröm, de tyckte han var som en labrador till sättet. Så mycket strul som det periodvis var med honom, så var han alltid positiv till att gå tillbaka till Djurakuten. Glömmer aldrig när han gjorde sin korning på ett strålande vis. Han gjorde nästan lite narr av flera moment, som han nog upplevde ganska enkla och vardagliga. Kan även tänka på de djur han lyckades få in i sin mun (skadade dock aldrig något - för att jag hann ta ut djuret ifråga). Bland annat var det katt, duva, tupp mm. En annan sak han gjorde för en dagmatte var att rymma från dennes kontor - fastbunden i en kontorsstol!!!! Denna kontorsstol sprang han genom en liten del av stan med, passerade nån ganska trafikerad gata för att springa ner till sitt gamla hunddagis (som han dessförinnan blivit portad ifrån eftersom han åt upp all inredning!!!!) Senare under eftermiddagen stack det ut som en tennisboll från sidan på honom. Han måste ha brakat in i nåt, vad vågar jag inte ens tänka på. Ingen som vet. Men han var i stort sett helskinnad efter detta. Vi var ändå på god hand med varann (dagiset och vi) och det var faktiskt ägarens kille som hade Rocky när han drog med kontorsstolen efter sig. Rocky fick vara med denna kille på dagarna under en period (istället för dagiset). Denna kille är (händelsen till trots) fantastisk med hundar. Så detta var en ren olyckshändelse som kan hända den bäste... Ett annat minne från Lidingö BK under en tävling i lydnadsettan, där han låg och flirtade med en tjej och plötsligt drog de båda iväg på några frivarv mitt under platsliggningen. Suck, då var det inte kul att vara hundägare. En annan gång (det var just platsliggningarna som var hans svaga punkt, dvs ta det lugnt) så låg han under hela platsliggningen. MEN det var både blött och kallt och medan alla andra låg tyst och fint så låg Rocky och sjöng en "sång" för allt och alla under i stort sett hela platsliggningen. Vi nollade den platsliggningen, vilket jag tyckte var lite hårt eftersom han trots allt låg fint hela tiden. Men jag pratade med domaren efteråt som menade på att alla andra moment satt så fint, så han borde kunnat bättre - hem och träna ungefär och kom tillbaka så blir det nog bättre nästa gång. Jojo, många är minnena man aldrig glömmer med den oförglömlige Rocky. Du saknas.