23. dec, 2012

För exakt ett år sen...

inträffade det som man helst aldrig vill uppleva. På nåt sätt är magomvridning en ständig oro för dobbisägare (och flera andra raser), och för exakt ett år sen, fick vi tyvärr uppleva det. Jag stod och skulle precis börja rulla köttbullarna, då vår förra dobbis Rocky började vanka oroligt fram och tillbaka. Han kom inte till ro, trots att vi precis kommit in från en långprommis, som han normalt sett var nöjd med. Hmm tänkte jag, lät det gå 5 min till, utan att situationen förändrades, då beslöt jag mig för att ta en kort prommis med honom. Tänkte att han kanske behövde göra ifrån sig en gång till eller nåt sånt. Väl ute hände inte mycket, men Rocky verkade fortfarande orolig. Vi gick vidare och då började jag förstå att det var fara och färde, Rocky började dregla runt munnen och skakade med huvudet. Hans mage hade också börjat svälla. Han sökte sig till mig och förmedlade verkligen "hjälp mig"! Bums in till Djurakuten mitt i stan, som konstaterade magomvridning och föreslog att han skulle få somna in. NEJ blev vårat svar, vad är alternativen? Att vi försöker sticka hål på gaserna i magen till att börja med - ok gör det som krävs sa vi. Men det kom bara blod, inga gaser tyvärr. Situationen var nu än värre, tiden gick och det var verkligen bråttom. Vad gör vi nu frågade vi? Vi kan ringa Bagarmossen och förberedda dem på operation, om ni hinner dit??? Högst tveksamt tillade Djurakuten. Min otroligt snälla pappa som alltid ställer upp i vått och torrt, kom och hämtade oss för ilfärd till Bagarmossen. Jag satt med Rocky i baksätet, som hade fått dropp med sig. Rocky låg bredvid mig i baksätet, han blev mer och mer blek ju längre tid som gick och jag kände hur hans hjärtslag gick oregelbundet. Han höll på att försvinna från oss. Rocky har alltid varit en fighter så hoppet övergav mig inte (eller ont krut förgås inte så lätt skulle säkert nån sagt). Tiden gick långsamt och Rockys hjärta slog konstigt. Skulle vi hinna undrade jag för var minut som gick? Väl framme kommer det ut en riktig såskopp till veterinär eller djurskötare (herregud säger vi bara) som utstrålade "manana manana" trots att det handlade om liv och död. Han verkade tro att det var fråga om en vaccination eller nåt annat simpelt?????? Skärpning sa vi inombords. Väl inne blev vi informerade om att detta kan kosta upp emot 50 000 kr, ok kör sa vi. Rocky var vid detta laget illa däran, blek så att man inte kände igen honom. Stackars lilla gubben. Nu skulle några prov/tester tas, och var svaren för dåliga skulle han få somna in, då skulle inte någon operation utföras alls. Rocky, den stora kämpen, gav inte upp, allt såg ok ut - nu stod kirurgen redo att ta sig an Rocky. Åk hem ni, vi ringer inatt när vi är klara och meddelar hur det gått. Ok, sa vi och åkte hem och undrade hur allt skulle gå med gråten i halsen. Vi hade nu gjort allt vi kunnat för vår älskling Rocky, nu kunde vi inte annat än hoppas på det bästa. Fightern Rocky, skulle han greja även denna rond?? Hemma fick jag i julklapp en fin Calvados, som jag tog en smutt av, för att stålsätta mig inför det nattliga samtalet som väntade. 01.45 ringde de och Rocky, kämpen, hade klarat av sin tuffast rond nånsin. Men han skulle bli kvar där över julafton, tidigast juldagen skulle vi få hämta hem vår älskling. På förmiddagen juldagen 2011, stod Rocky och skällde efter oss på Bagarmossens Djursjukhus. Han ville hem och undrade vad han gjorde där. Nu återstod några svajjiga dagar hemma där han hade att återhämta sig efter allt och inte minst efter den operation han hade genomgått. Korta promenader och ständig uppsikt lät direktiven. Jag förlängde ledigheten och hade uppsikt över Rocky (den modigaste hund jag nånsin kommer ha ägt?) "twentytfourseven" så länge det krävdes. I början av januari 2012 åkte jag och Rocky på återbesök för att kolla av hans hjärta som kan ta illa vid sig av magomrvridning. Tydligen är det en risk med att kroppen och alla organen kommer igång igen efter en sån här operation, det är en massa gifter som bildas i kroppen av magomvridningen, som gör att kroppen sväller och anstränger hjärta, blodomlopp och olika organ mm. Detta medför risk för komplikationer efter operationen, så allting blir som en tre-stegs-raket. Först operation, sen tiden kort därefter och till slut koll av hjärtat så att inte det farit illa? Rocky grejade denna tre ronder långa match, den tuffaste hittills. Rocky blev dock sig aldrig lik efter detta, han fick problem med tarmarna. Veterinären konstaterade trolig tarminflammation, och med tiden tålde hans mage varken smärtstillande (som han fick för sin artros) eller det milda och lättsmälta veterinärfoder han stod på. I början av juli hade han kraftiga magsmärtor, hade tappat i vikt, varpå vi bokade in ett fruktat veterinärbesök. Vi förstod innerst inne hur det kunde/skulle sluta, men vägrade ge upp. Men 00.05 den 5 juli 2012 låg jag jämte Rocky som då precis hade somnat in...