21. jan, 2013

Livet med en dobbis!

I nuläget kan man beskriva Zack som duktig, gullig, och lite urjobbig mellan varven. Emellanåt kan han inomhus bli som en riktig studsboll, ställa sig en bit bort från en och skälla, springer och hämtar klädesplagg som han ränner runt med för att nämna några bustilltag. Men han är en mjukis kille, som lyssnar bra fortfarande, men han börjar tuffa till sig lite märker man.

I går stod vi på en parkering till Tyresta Nationalpark, ensamma, då det svängde in en bil som snabbt vevade ner fönsterrutan och ställde en geografisk fråga. Pang sa re, så stod Zack med båda tassarna på bildörren, precis där fönsterrutan precis försvunnit ned. Jag hann inte kalla in honom tidigare, eftersom  bilen var ganska nära oss. Men Zack kom direkt till mig när jag ropade på honom, och det var coola friluftsmänniskor med en gammal bil som inte brydde sig över Zacks egenmäktiga förfarande.

En annan liten incident inträffade för ett tag sen när jag hade Zack lös på ett område, som man överhuvudtaget inte fick ha hund på. Jag blev tillsagd av två grova kommungubbar som brummade till oss att lämna platsen. Då började Zack skälla lite mot dem. Han tyckte nog att de var lite hotfulla. Men då kallade jag in Zack som kom till mig medan jag lugnt kom överens med gubbarna om att lämna platsen. Fördel om man behåller lugnet i såna situationer, när man har en hund som läser av ens känsloläge blixtsnabbt.

Idag fick sig husse en riktig utskällning av en man vars jeans och ben Zack scannade av medan mannen passerade oss på trottoaren. Husse stod still och pratade med en gammal arbetskollega när Zack tog tillfället i akt. Denna man var riktigt missnöjd. Husse bad lugnt om ursäkt och lät den arge mannen passera. Ganska ofta ställer sig Zack mellan benen på husse när man stannar till nånstans, ganska praktiskt faktiskt. Men ibland ska det hellre nosas runt om, det är lite dagsform, plats och omgivning som styr det.

Livet med en dobbis i stan är ganska händelserikt! 🙂

Zack utvecklas hela tiden och man lär ju känna hans beteenden successivt  mer och mer.  Tanken är att ”ta itu” med honom och hans beteenden vartefter. Han är fortfarande lös ganska mycket tack vare att inkallning och förbudsordet sitter bra (vilket vi tränat mycket på). Men börjar han slå dövörat till får vi klura lite mer på var och när han kan vara lös. Sen återstår det också att se hur han blir vid könsmognaden. Då lär det bli lina och koppel till hands!  Men vi tar en dag i taget!