28. jan, 2013

Zickzack genom stan

I ett lugnt område mitt i stan träffade vi på en husse med sin tik till hund. "Visst kan de leka sa den andra hussen". En liten vit, smålurvig hund av mellanstorlek. Zack fick springa fram till tiken, som DIREKT drog – tjong sa det, så va tiken på väg bort, långt bort kändes det som. Inte en tillsstymmelse till att vända sig om eller stanna. Antingen blev hon rädd för Zack eller så ville hon bli jagad, mest troligt det förstnämnda!? Och Zack efter, och inte han heller en tillstymmelse till att vända sig om eller stanna. Klart han ville efter och lajja med tiken. Dessutom nån att jaga. Plötsligt var båda borta, ut bland gator, torg, bilar fan och hans moster. Utan husse, som började springa ditåt de hade dragit. Två människor syntes till, ”Jo men de sprang neråt Ringvägen” (som ju är en ganska trafikerad gata, suck). Jag tänkte att jag och den andra hussen skulle samarbeta oss genom detta för att få hundarna i rätt händer igen. Men den andra hussen började springa och svor så in i bänken. Han vill absolut inte samarbeta. Han bara drog och svor medans. Kvar stod jag på en gångväg och funderade. Men det tog bara nån minut som kom det en hund med fladdrande öron som såg lite vilsen ut, som stannade vid ett par människor. ”Det är lugnt, han ska till mig skrek jag” och när Zack hörde min röst kom han snabbt och glatt samt något lättad. Pjuh, allt hade gått bra. Även om jag ganska snabbt började fundera på vad Zack hade fått erfara utan att jag var vid hans sida…