18. feb, 2013

Zacks första fjällsemester

Härliga svenska fjäll, så underbart att komma upp till fjällen. Frisk luft, härliga vyer och vidder, frihet och natur i obegränsad mängd. Björnar som sover gott i drygt en månad till, och en massa andra djur som även de var osynliga. Vargar finns ju också, och det är ju ett antal olyckor/attacker varje år med dödlig utgång för lösa hundar som springer i skogen. Läskigt, även om jag är (ordentligt) FÖR vargar i vår natur. Alla prommisar som utgick ifrån stugan vi hyrde fick Zack springa lös på. Precis bakom stugan låg ett stort skogsområde där man kunde gå på den packade snön som skotrarna åkt på. Skotrarna kom inte åkandes så frekvent medan vi var ute vilket var skönt. Men några gånger passerade de förbi, och då uppstod en ny situation för Zack. Stora och nya brummande fordon, med människor på som bar konstiga stora mörka hjälmar. Vi löste det på lite olika sätt, nån gång skickade husse upp stopptecknet till skoterförarna som vackert fick stanna medan Zack kallades in, och sen passerade vi förbi skotrarna medan de stod helt stilla. Vid ett annat tillfälle kallade jag in Zack som stod vid mig medan skotrarna passerade förbi åkandes, vilket gick bra det med. Så skönt när man får till såna situationer på ett för hunden bra sätt som man som ledare/förare upplever i alla fall. Sen får man hoppas att hunden upplevde det lika positivt, eller att situationen landade så bra som möjligt i hundens medvetande. Man hinner ju inte läsa hunden helt, och man vill heller inte blänga ut hunden under pressade situationer, utan fullt fokus ligger på att va lugn och trygg och samtidigt ha koll på hunden i periferin. Inte lätt att va hundförare ibland när man ska styra både hund och omgivning! J

Skidåkare syntes på håll när vi var ute, Zack noterade dem men släppte dem ganska snabbt med blicken, och visade inget ytterligare intresse för dem. Skönt. Vi gick förbi några skidåkare vid ett tillfälle vilket gick bra, däremot ploppade det upp en skidåkare, som dessutom kom åkandes emot oss lite hastigt. Tanten som stod på skidorna fick sig en liten utskällning, det var den enda lilla incidenten som inträffade under hela veckan. Zack fick springa bredvid mig när jag stod och åkte lite lätt på skidor, så han skulle vänja sig vid detta. Efter att ha skällt ut och attackerat skidorna lite så gick det bra sen! J Han sprang framför och bredvid till slut.